Orörd natur – effektivare än bioenergi

Inom partipolitiken har ”bioenergi” länge varit ett ”slagträ” (om du ursäktar ordvitsen) i debatten om Sveriges framtida transport- och värmesektor. Men träd är en av de viktigaste komponenterna i terrestra (på land) ekosystem. De agerar hem åt tusentals arter, buffrar mot vind, ger skugga under sommaren, skydd mot regn och snö resten av året. Men de påverkar även regnvattnets vägar genom landet och motverkar att marken utarmas.

När en äldre skog kalhuggs förstörs hemmen, vattenvägar, men även uråldriga rotsystem, naturens ”internet”. Dessutom ändras för alltid strukturen på ekosystemet, den komplexa väv av interagerande arter som långsamt utvecklats under (ibland) tusentals till tiotusentals år, är nu för alltid borta. En succession av växter i olika åldrar är nödvändig för att de som lever i naturen ska överleva. ”Bioenergin” kommer alltså på en nästan total bekostnad av vår framtida värld.

Träden har också ett egenvärde, de existerar inte främst för att ”bara” bli virke. Deras styckade kroppar finns inte ”endast” till för att brännas i brasan när man vill mysa till det, eller för att omvandlas till den kanske sämsta uppfinningen genom tiderna; toapappret. Det är svårt att säga hur många arter, hur många vackra gläntor och natursköna miljöer som för alltid har försvunnit för att vi privilegierade människor ska kunna torka oss i röven ”dagarna i ända”. Träd blir gamla, idag huggs de ned vid en ålder av 40-120 år, men den äldsta granen som någonsin påträffats är 9500 år gammal och det är inte ovanligt att granar naturligt blir 400-600 år. Tallen blir även den gammal med exemplar på över 700 år.

Men även döda träd har ett fortsatt värde för ekosystemen de en gång levde i. Så kallade torrakor är döda träd som förblivit stående, vackra skulpterade hem för insekter i behov av död ved som i sin tur utgör mat för rödlistade fåglar. En torraka kan stå i hundratals år, men det slutar inte där. När ett träd väl har fallit så förmultnar det långsamt och täcks av lav, svamp och mossa, och förblir även i detta stadium (då trädet benämns ”låga”) en viktig komponent i äldre skogar under många hundra år. Så vad är den naturliga totala tiden för ett träd i ett ekosystem? I vissa fall uppemot 1300 år.

I dag täcks vårat land och många andra av totalitära monokulturer, som ofta utgörs av en eller två invasiva produktionsarter. De gamla träden blir allt färre. Mer än 99 procent av den svenska urskogen är borta för alltid- mer än 99 procent. Det är svindlande när man tänker på det. Att en enda industri har fått så pass lösa tyglar, att vår natur så till fullo har fallit för kapitalismens totalitära krav på otyglad avkastning.

Från en nyligen publicerad artikel på natursidan.se:
”– Orörda gröna områden som skogar och gräsmarker binder naturligt koldioxid och de är ett av samhällets största hopp för att snabbt minska växthusgaserna i atmosfären. Världen måste förändra sina prioriteringar om hur vi använder biosfären med tanke på de akuta problemen med klimatet och den biologiska mångfalden, säger John DeCicco, forskare vid U-M Energy Institute till Science Direct.”

Hur hemskt det än är med vår nationella förlust av biologisk mångfald och det ekologiska kulturarvet, så är och förblir vi en del av resten av världen. Nypublicerade artiklar ger oss nu ett ännu starkare stöd för det som för många sedan länge har känts så logiskt, även utan tillgång till forskningsresultat: Träd behövs för att binda koldioxid, huggs de ned. Ja då släpps den koldioxiden ut igen. Skogsindustrin är alltså potentiellt en av de största utsläppsbovarna vi har i dagens samhälle, något som politikerna behöver acceptera innan vi ens kan drömma om att påverka klimatförändringarna. Tyvärr har vi knappt två år på oss, så ska det bli någon förändring, måste den ske genom civila initiativ.

Källa

Photo by mali maeder from Pexels

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *